Smygehuk

Sista dagen på vår resa och det gick onekligen trögt. Skåne motarbetade oss på alla sätt möjliga, med regn, dålig skyltning, kedjeavhopp, uppförsbackar och grym motvind. Men även mer trevliga upplevelser som fikan på Café Brevé, utsikten från Romeleåsen och första skymten av havet vid Beddinge strand!

Eftermiddagen bjöd dessutom på solsken och vid halvsju-tiden, efter 103km, nådde vi Smygehuk där vi fick ett varmt mottagande av Felix föräldrar, farmor och syster med man och fem månaders Selma, samt ett äldre par som stannat kvar för att vänta på oss för skojs skull! Efter champagne och pizzabullar fick vi skjuts hem till Lund, och först i bilen kände vi hur trötta vi faktiskt är!

En kollega sa för drygt en månad sedan, när jag påbörjade denna blogg, att "skriva kan hon, men kan hon cykla?!"

Jadu Martin, det kunde hon!

200 mil

Cykelturen fortsatte större delen av dagen längs Riksettan, en mycket trevlig upplevelse genom ett plant Småland (vem hävdar att det är Skåne som är platt?). Värnamo-Ljungby-Markaryd. Vi skymtade Sydvästlänken och kontrollerade återställningen, som ser bra ut! Vi gjorde en "Håkan" och köpte lunch på Willys salladsbar trots att vi hade en burk ravioli i cykelväskan. Vi rullade förbi etableringen i Berghem och kollade till den vi har i Timsfors. Vem påstår att jag har svårt att slita mig från jobbet?

6 säkra tecken på att resan snart når sitt mål:

I Markaryd stod de lila pågatågen och väntade vid perrongen. Inte krösatåg.

Vi har cyklat klart genom Småland, Sveriges tredje största landskap, och är numera i Skåne (landskapsblomma: prästkrage, landskapsdjur: kronhjort), Sveriges sydligaste landskap.

GoogleMaps menar på att det är ca 100km kvar bara.

Vi börjar känna igen oss och veta var vägar leder och rastplatser finns.

Musklerna börjar komma ikapp och >10mil är inte lika jobbigt att cykla längre - lagom till att cykelsemestern är slut! 

Kavli mjukosttub, nr 5 i raden, börjar ta slut.

GoogleMaps tog oss dessutom med ut på timmervägar och jaktstigar idag. Men vi kom rätt bannemig. 144km cyklade och tältet åkte upp strax innan Sösdala.

Uppförsbacke

Igår var det uppförsbacke hela vägen till Mullsjö och vi stannade på en plushöjd av ca 330m efter 74km. Förvånansvärt nog var det uppförsbacke även idag, både till Jönköping och ut från Jönköping och trots att Jönköping ligger på typ +100möh, så hur kan det komma sig? Dessutom var det en mycket varm dag idag och svetten lackade, så det blev både en och två glassar och bad i Vättern. 

Efter Barkeryd kom vi äntligen (det betyder att Skåne närmar sig!) in i Småland (landskapsblomma: linnea, landskapsdjur: utter), landskapet som har nästan allt - som vi ju har kommit fram till under resans gång! Myggen, skogen, åkern, vattnet, vägen, hembygdsgården. Varför åka längre? Dagens cykling avslutades i Värnamo efter 116km. Hemlängtan börjar bli stor nu!

Grillning

I natt sov vi inte mycket, då Felix börjar bli lite förkyld. I Skövde köpte vi nytt stöd på Biltema till Felix cykel, då det gick av för ett par dagar sedan. Vi trampade därefter vidare mot 26:an för att ta oss till Tidaholm, men i sista sekunden hade man satt upp en skylt med förbud för cyklister. Skit med. Vi kollade Google Maps och var naiva nog, från gårdagens goda upplevelse av väg 200, att lita på vägvalet. Skövdes militära övningsområde har utforskats idag, skjutbana 1,2 och 3, eldexercisbana och handgranatsbana. Och det värsta av allt - nyhyvlade grusvägar! Vi sladdade rundor åt höger och vänster och svor som borstbindare. När vi äntligen tog oss ur övningsområdet hamnade vi på små skogsvägar hela vägen till Tidaholm, något försenade till att möte Adam på torget.

Efter lunch (jag var vid något dåligt humör före pga lågt blodsocker och alla grusvägar) ledde Adam vägen mot sommarstället i Mullsjö. Adam kom med 170 färre mil i benen, i fräscha cykelkläder och på mountainbike, med överskottsenergi som sprutade ur öronen  och lurade ut oss på övervuxna skogsstigar. Väl framme fick vi champagne, bastubad (var veckor sedan vi var så här rena!), grillat med rödvin och bärpaj med vaniljvisp my favourite! Väl värt mödan så att säga och en mycket trevlig kväll!

Konsensus

Vi fortsatte vår cykling längs 26:an till Kristinehamn och därefter vidare söder ut mot Gullspång, vad som visade sig vara det trafikmässigt värsta partiet hitintills. På en skala visades ingen till mycket liten hänsyn från övriga trafikanter och vi ville bara komma av vägen. Så vi valde att, mot bättre vetande och vår överrenskommelse om att genvägar inte är att föredra, köra av mot Hova istället och följa väg 200. Vi kommer nu in i Västergötland (landskapsblomma: ljung, landskapsdjur: trana) och i Hova har man tex ett stort intresse för riddare. 

Vi följde väg 200 vidare till Töreboda där vi även korsade Göta kanal. Idag hade vi svårast hitintills att finna en tältplats och det dröjde till just innan Väring innan vi hittade en lämplig plats att slå upp tältet på, då det är jordbruksmark och mer befolkat i den här delen av landet. Idag körde vi 138km; imorgon är siktet inställt på grillning hos Adam i Mullsjö! Vi är motiverade!

Dag 14

Vi vaknade hyfsat mörbultade och fortsatte beslutsamt söderut och in i Värmland efter en sista kaffe i Dalarna, i Tyfors. Värmlands landskapsblomma är skogsstjärna och landskapsdjuret är varg. Nu flyter verkligen alla dagarna ihop, vi gör inget annat än cyklar, äter och sover. Det enda som skiljer dem åt är min fläta; en fläta eller två, åt vänster sida, åt höger eller rakt bakåt, inbakad, fiskben eller gårdagens...

I sjön Näsremmen, på andra sidan det gamla smalspåret, hoppade Felix i plurret för att svalka sig, för det har varit en varm dag idag! Efter Lesjöfors fann vi sedan en rastplats vid sjön Långban. Poppis ställe. Felix fixade Felix pulvermos och Felix köttbullar i gräddsås på stormköket - vi borde bli sponsrade eller nåt! Efter lunchen trampade vi vidare till Filipstad, det har känts lite segt idag, och därefter till Storfors. Där fick det räcka, efter 103km checkade vi in på campingen pga stora tunga moln på himlen. Det kom en störtskur, totalt max en timme och nu är det hyfsat fint väder igen, men vi är glada över att vara torra för en gångs skull. Plus vi var i desperat behov av en dusch!

Knäppaste idag måste ha varit den lilla rovfågeln som blev skrämd av vårt ivriga trampande och tappade sitt jaktbyte just framför min cykel. Jag vet inte vem av oss som blev mest skrämd egentligen; det är ju inte var dag det regnar näbbmöss!

Skilda vägar

Men efter 1380km var det kanske oundvikligt... E45 gick åt sitt håll och vi färdas vidare längs väg 26 och även fortsättningsvis Inlandsvägen. Efter nästan 140mil väl inspekterad höger vägren, kan vi berätta ett och annat om E45. Trafikverket utför tex arbeten med ny stödremsa längs valda delar, efter att ha lagt ny topp. De enda som är äckligare än lastbilschaffisar som slänger petflaskor med gult innehåll längs vägen är småbarnsföräldrar som inte lyckas ta med i planerna att bebisar bajsar. Och det är rätt många fåglar som dött längs vägen, och en och annan räv.

Väg 26 ner till Vansbro är jättevacker med sol, tallar och Vanån som följer vägen. Trafiken var mindre också. Idag har vi lagt 140km bakom oss och med det Orsa, Mora och Vansbro. Det kändes lite som att återuppleva Tjejklassikern 2011 fast i rekordfart, och om två dar eller så når vi Vättern! Solnedgången över Dalarna gick inte av för hackor den heller och i skymningen slog vi upp tältet på det hitintills hårdaste stället.